Så här var det...
På ett ungefär...
I tisdags så hade vi en fruktansvärd morgon här hemma! Allt gick bra, väldigt bra får jag säga, tills det va dags att stänga av tv:n och gå och klä på sig ytterkläderna. Alex får ett knäpp och jag får ingen kontakt! Först springer han omkring som en apa på nedervåningen. När han inte får nån reaktion så river han ner allt, och då menar jag ALLT i hallen. Kastar skor och dylikt omkring sig.
Innan jag lyckas få på tjejerna kläder och sätta dom i bilen. Hinner han spotta på mig och gör försök att sparka på mig. När jag går ut till bilen med tjejerna så springer Alex ut i det blöta gräset i strumplästen! *suck* Han springer bort till plattor som är stapplade vid huset och gör en skäst som om han ska kasta en platta. Jag går mot honom och då springer han iväg, runt huset och in.
Klockan är nu snart 8.10. jag går in och försöker prata med honom men, åter igen, ingen kontakt. Säger att jag måste åka och ber honom ta på sig men han vägrar och jag går ut och låser dörren. Sätter mig i bilen och hinner åka ner backen, men vill göra ett försök till innan jag åker.
Så jag åker hem och går in igen. Då har han fortsatt slänga saker lite här och var. Bland annat larmdosan ut i en lerhög! Jag låsats som jag glömt nåt och då smiter han ut igen, så jag tar hans jacka, skor och väska och hänger det på ytterdörren. sen låser jag dörren och säger att jag måste åka nu! Men han står kvar...
Jag skyndar mig till dagis och hem igen, när jag kommer hem har han satt på sig jackan och skorna. Jag låser upp och går in, han kommer efter och jag förösker prata med honom om det som hänt. Men han vill inte,
A: Jag måste skynda mig till skolan för nu är jag så sen.
J: Men jag vill att vi pratar om detta innan
Han sitter en stund på trappan sen säger han...
A: Jag vill bara dö..jag vill bara försvinna...
Mitt hjärta brister! Mitt barn! Min lilla kille! Endast 6 år! Fy vilken tanke!
J: Varför säger du såna hemska saker?
Men han har inge svar att ge mig, han vill bara till skolan. Så jag åker med honom till skolan. Sen åker jag en stund, bara åker och gråter...
På eftermiddagen när jag hämtar honom så är han lika glad som vanligt, kramar om mig, tar på sig och säger
- Jag vet att jag ska plocka upp efter mig när jag kommer hem.
Vi pratde om vad han sagt och då sa han att han sagt det för att göra mig ledsen (det funka! ) men det va inget han ville på riktigt! Skönt att höra!
Vissa tycker säkert att jag va hemsk, som lämna honom hemma, ute.....men jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra!
Jag gör så gott jag kan, ingen är perfekt...
Love
I tisdags så hade vi en fruktansvärd morgon här hemma! Allt gick bra, väldigt bra får jag säga, tills det va dags att stänga av tv:n och gå och klä på sig ytterkläderna. Alex får ett knäpp och jag får ingen kontakt! Först springer han omkring som en apa på nedervåningen. När han inte får nån reaktion så river han ner allt, och då menar jag ALLT i hallen. Kastar skor och dylikt omkring sig.
Innan jag lyckas få på tjejerna kläder och sätta dom i bilen. Hinner han spotta på mig och gör försök att sparka på mig. När jag går ut till bilen med tjejerna så springer Alex ut i det blöta gräset i strumplästen! *suck* Han springer bort till plattor som är stapplade vid huset och gör en skäst som om han ska kasta en platta. Jag går mot honom och då springer han iväg, runt huset och in.
Klockan är nu snart 8.10. jag går in och försöker prata med honom men, åter igen, ingen kontakt. Säger att jag måste åka och ber honom ta på sig men han vägrar och jag går ut och låser dörren. Sätter mig i bilen och hinner åka ner backen, men vill göra ett försök till innan jag åker.
Så jag åker hem och går in igen. Då har han fortsatt slänga saker lite här och var. Bland annat larmdosan ut i en lerhög! Jag låsats som jag glömt nåt och då smiter han ut igen, så jag tar hans jacka, skor och väska och hänger det på ytterdörren. sen låser jag dörren och säger att jag måste åka nu! Men han står kvar...
Jag skyndar mig till dagis och hem igen, när jag kommer hem har han satt på sig jackan och skorna. Jag låser upp och går in, han kommer efter och jag förösker prata med honom om det som hänt. Men han vill inte,
A: Jag måste skynda mig till skolan för nu är jag så sen.
J: Men jag vill att vi pratar om detta innan
Han sitter en stund på trappan sen säger han...
A: Jag vill bara dö..jag vill bara försvinna...
Mitt hjärta brister! Mitt barn! Min lilla kille! Endast 6 år! Fy vilken tanke!
J: Varför säger du såna hemska saker?
Men han har inge svar att ge mig, han vill bara till skolan. Så jag åker med honom till skolan. Sen åker jag en stund, bara åker och gråter...
På eftermiddagen när jag hämtar honom så är han lika glad som vanligt, kramar om mig, tar på sig och säger
- Jag vet att jag ska plocka upp efter mig när jag kommer hem.
Vi pratde om vad han sagt och då sa han att han sagt det för att göra mig ledsen (det funka! ) men det va inget han ville på riktigt! Skönt att höra!
Vissa tycker säkert att jag va hemsk, som lämna honom hemma, ute.....men jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra!
Jag gör så gott jag kan, ingen är perfekt...
Love
Kommentarer
Trackback
